Bygga Hus!

Japp, nu är det klart.
Det blir ett nybygge och enligt pappret vi fick hem i fredags står det klart för inflyttning den 9 november.
Det ska bli så fantastikt härligt! Tänk att få fira jul i sitt eget hus! Å vad jag längtar!
I sommar har vi röjt på vår tomt för fullt. Lägger in lite bilder på vårt arbete där.
Mio har varit sååå duktig! Han har varit med varenda sekund där uppe o hjälpt till o röjt. Han va väldigt fascinerad över när henke, palle o emil fällde träden. Det är det enda han pratar om nu. Har lovat honom en motorsåg så det ska han få i nästa vecka. :) Han har även följt med varenda lass till tippen och med ved till henkes mamma. Är en stolt mamma! Och snart en glad husägare! Hehe!

Tänkte jag skulle va duktig o följa upp husbyggets gång här på bloggen för den som är intresserad. Om inget annat är det kul för en själv om några år att gå tillbaks o se hur allt gick till. :)



Tomten i vä, ännu ej påbörjad...





Felix, Johannes, Emil, Palle o Henke har fällt den första björken.



Johannes o Henke sågar upp alla träd.



Även lillprinsen hjälper till att röja. :)


Mios Operationberättelse...

Nu banne mig ska jag börja skriva lite smått igen. Har haft fullt upp med att plugga på sistone så tiden har absolut inte funnits. Se om det blir bättre nu. Gjorde min sista hemtenta igår så nu är kursen avslutad.

Skrev sist att jag skulle berätta mer om Mios operation. Så nu gör jag det…

Till att börja med va han super duktig! Han är en stark kille som inte låter sig tryckas ner inte. Trots det han gick igenom så va han lika go o gla som vanligt! Vi åkte till Lund onsdagen den 20 januari 2010 för att skrivas in. Väl framme fick vi vänta en stund på att vårt rum skulle bli färdigt så vi gick och lekte nere vid lekhallen under tiden. Runt 13.30 tiden skulle vi befinna oss på röntgen avdelningen där han skulle ultraljudas. Där befann vi oss oerhört länge pga av dem inte kunde hitta den vänstra njuren (den som skulle tas bort)… Det kom in olika läkare som försökte hitta den men utan resultat. Det dumma med att man skriver så här sent i efterhand är att man inte kommer ihåg alla tider hit o dit… Jag tror iaf att vi gick tillbaka till avdelningen sen där vi fick vårt rum. Mio fick ta lite prover och senare kom läkaren och pratade med oss om ulj-besöket. Pga att dem inte hittade njuren skulle vi nu göra en kontraströntgen. Däremot visste han inte vilken tid detta skulle bli. Vi fick vänta o vänta o vänta. Klockan tickade och tillslut va mio så trött han han deckade, kl 19.30 på kvällen. Bara en halvtimme senare kom sköterskan med kontrasten som mio skulle DRICKA. Det va minsann inte lätt att få liv i honom och egentligen ville vi ju låta honom sova så att han kunde sova under röntgen. Men i och med att han skulle dricka en hel vällingflaska så va vi tvungna att väcka honom. Dessutom va det inte gott så vi fick köra tävlingar med sparkcykeln i korridoren och visa sköterskorna hur ”duktig han var” när han drack 1 klunk. ;)

Tror klockan va 22.30 när vi kom till röntgen. Va tvunget att det skulle ta 2 timmar från det att han druckit kontrasten till han kunde röntgas. Inte nog med det utan han skulle även få lugnande så han kunde ligga blixtstilla.  Fler problem uppstod och det va att mio va en av dem som fick en snedtändning av detta preparat. Först blev han helt groggi och jag tyckte det va oerhört obehagligt. Kände mig svimfärdig o spyfärdig för att jag inte kunde kontrollera honom, han va ju inte sig lik… Röntgen gick hyfsat bra. Bilden blev inte riktigt bra men iaf duglig. Väl tillbaka på avdelningen gick han nästan i taket. Absolut inte sova och bara skrek. Kl 24.00 på natten. Tillslut kom sköterskan o avlastade oss lite… En annan va nästan gråtfärdig av allt ståhej…. Kommer inte ihåg vad klockan va när vi tillslut somnade alla tre… men det va iaf sent…

Nästa morgon åt vi frukost i den gemensamma matsalen. Jätte fint o fräscht! J Vi väntade på att läkaren skulle komma o berätta hur bilderna blev. Skulle det bli någon operation eller inte? Det kunde vara så att njuren hade försvunnit av sig självt men detta hade varit ett mirakel isf. Kl 9.30 kom sköterskan och sa att det skulle bli operation. Snabbt in med mio i duschen o skrubba honom med descinfektionssvampen. Ombyte till de klassiska sjukhuskläderna och sen vänta… Sköterskan kom igen o bäddade om mios säng och sen va det dags. Vi följde båda med upp till narkos men endast jag fick följa med in på op-rummet. Mio va superduktig hela tiden. Han la sig snällt upp på OP-bordet tillsammans med sin nalle och sakta började han somna medan dem sprutade in narkosmedlet i honom.

Väntan va sen det värsta. Drygt 1½ timme tog operationen och vi satt mestadels uppe på rummet o väntade. Tillslut kom läkaren som hade opererat honom in och berätta att allt gått bra! Njuren va inte större än halva hans tumme. Fick vänta drygt 1 timme till innan jag fick gå till uppvak och träffa honom. Han hade precis vaknat när jag kom till honom och han va väldigt trött och medgiven. Han mådde illa o ville kräkas så sköterskan gav honom medel mot illamåendet. När vi hade legat där tillsammans i hans säng i drygt 1 timme så fick vi åka upp till rummet o träffa pappa igen. Han va väldigt trött med klagade inte alls över något. En annan va mer nervös o kunde inte sova på nästan hela natten. Va så rädd att han skulle ha ont. På morgonen ville han upp o gå och åt även frukost. Vi fick hela tiden ha koll på hur mycket han drack och åt o skriva upp det i hans papper. Smärtstillandet kunde han sluta med snabbt så det räckte med alvedon resten av tiden. Både läkarna o sköterskorna imponerades över hans energi och matlust så vi behövde inte stanna lika länge som beräknat. På söndag morgon åkte vi tillbaks hem till Öllsjö o det kändes givetvis skönt men samtidigt läskigt. Va rädd att det skulle tillstöta komplikationer eller infektioner men allt har gått sååå bra! Känns verkligen bra att vi genomförde denna operation och att man kan lägga detta bakom sig nu. Har varit på både återbesök hos barnkirurgen och även träffat vår barnläkare i Lund igen. Alla är nöjda med resultatet och alla hans prover är bra! Han är en riktig kämpe denna lille kille!! <3

Nedan följer lite bilder från vår tid på sjukhuset...


Bilder från Mios OP - Januari 2010



På väg till barnsjukhuset i Lund.



Fikar lite banan i matsalen som var mittemot vårt rum.



På rummet några minuter innan vi begav oss till OP.



Nyss vaknat till på uppvak.



Älsklingen mår inget vidare... :(



Tillbaka på rummet, trött o sliten...



Tittar på film med pappa.



Dagen efter operation, uppe o går/springer i korridoren på avdelningen.



Bandagerad med "snöbollar" på händerna. :)



Ärret efter operationen, med tejp för att det inte ska glipa.



Väl hemma igen och alla tejpbitar är borta.


RSS 2.0