Utanpå kroppen

Ibland känns det som att nerverna är utanpå kroppen. Speciellt när man gång på gång tjatar, gnäller, skriker och så vidare så att barnen ska lyssna men att de ändå gör precis tvärtemot.

Exempelvis sa jag till Mio i dag att han inte skulle spela fotboll inomhus och absolut inte springa inomhus. Vet inte hur många gånger jag sa till om detta men det hela slutar ändå med att han springer och trillar och slår upp sitt sår på knäet. Blod, svett och tårar - bokstavligen!

Undrar förresten vad grannarna tror om mig som mamma. Kanske även de i Haparanda. Men är det någon som hör skrik från vårt hus, och då menar jag högljudda och faktiskt panikartiga skrik, en sådär tre gånger om dagen, så är det bara jag som försöker få i Milla hennes penicillin. Tror faktiskt att jag kommer ge upp den kampen från och med i morgon... Det spelar ingen roll om jag mutar, håller fast henne, kniper igen hennes mun, ja vad som helst, hon bara spottar, fräser och klöks så fort hon fått in det i munnen. Spelar inte heller någon roll om det är tabletter eller flytande - lika jävligt båda två!! Kan ingen vettig själv fixa fram ett antibiotika som smakar gott?? Eller suppar??? Hade ju underlättat en heeel del för oss föräldrar som kämpar med barnens antibiotikabehandling. 

I morgon hoppas jag på en muntrare dag. Gärna med lite tid över till plugg för mig. Har en hemtenta som ska lämnas in på söndagkväll och den är inte ens påbörjad. Känns sådär ska jag säga...

Men en god natts sömn hade kanske suttit på sin plats. Iallafall några timmar tills barnen kommer in, en efter en, och man får hitta andra ställen att sova på... Ja, oj vad muntert detta inlägg var. Kanske blir humöret bättre till påsk med alla släktingar man ska träffa! 


De är söta när de sover iallafall! ;)


Vårdcentralen

Ja, här kör vi igenom hela vårdkedjan. ;) I dag besökte vi vårdcentralen och båda barnen fick besöka läkaren. Ville kolla Millas CRP igen då hon är makalös på att få i penicillinet! Det hade som väl var sjunkit från 199 till 33 och det känns jättebra! Egentligen skulle hon kunna slippa penicillinet om det inte hade varit för Mio, alias Mr Daredevil! ;)

Hans sår på knäet har jag upptäckt vara inflammerat och läkaren kunde inget annat än hålla med. Det togs odling på sårvätskan (som vi får svar på om ett par dagar) och det togs även ett halsprov då hans mandlar var svullna.

Det "intressanta" här är att vi i onsdags även då var på vårdcentralen på grund av att hans tal är grötigt och att han sover oroligt på nätterna med snarkningar bland annat. Då han har opererat bort polyper tidigare kände jag att jag ville få detta kollat. Läkaren sa iallafall att vi inte behövde ta något halsprov men att han gärna remitterade in Mio till öron-näsa-hals för bedömning kring operation. Jag ville avvakta. 

Förmodligen hade han redan då halsfluss eftersom halsprovet i dag visade positivt för streptokocker och att dessa bakterier troligtvis har förflyttat sig till hans sår på knäet. Iallafall har det ett samband till hans infektion/inflammation. 

Så nu har jag två barn på antibiotika. Mio på en bredare sort då vi ännu inte vet vad det exakt är för bakterier han har i knäet och Milla får vi fortsätta att kämpa med för att få ett slut på dessa bakterier. Var ju bara några veckor sedan som Mio hade halsfluss senast... 

Själv ligger jag nu här i soffan med en IBS-mage för typ tredje dagen i rad nu. Så fort jag äter får jag ont i magen och den blir orolig. Dessutom är jag inte speciellt hungrig alls. Kanske skönt med lite "påsklov" nu. Eller iallafall har mina lärare i skolan lov. En annan har ju läxor, hemtentor, examensarbete etc. att sysselsätta sig med... Kommer gå bra med två trotsiga barn hemma denna vecka. Måste dessutom hinna till firman och jobba som jag redan har skjutit på alltför länge. Kanske någon där ute som inte är rädd för lite streptokocker som vill umgås med två barn i veckan? ;)

Skämtåsido, jag var faktiskt på arbetsintervju i dag på akuten. De ville att jag skulle skriva på anställningsavtalet direkt men eftersom mina planer är att gå tillbaka till mitt gamla jobb på Distriktsveterinärerna efter min examen vill jag nog ge det en chans först. Ibland hade det varit bra om man hade kunnat se in i framtiden så man vet vilket ben man ska stå på.

Snart kommer Henke hem från träningen och då blir det film. Tänkte avsluta kvällen med Channing Tatum innan de blå slocknar för i dag. Inte helt fel tycker jag! :)

Barnakuten

I går morse vaknade Milla med feber efter en orolig natt med mycket gnäll. Hon kräkte sedan vid kl. 11 och en andra gång vid kl. 14. Hon har sedan dess fått i sig lite yoggi och dricka och fått behålla det. Dålig i magen är hon inte, snarare tvärtom. Milla har klagat på ont i nacke o huvud både i dag och i går  så efter lite prat med VC bestämde jag mig för att köra in med henne till barnakuten. Symtom som ont i nacke/nackstelhet tillsammans med feber kan värsta fall vara meningit, hjärnhinneinflammation...

Väl inne togs det lite kontroller och hon fick en dos vardera av Alvedon och Ipren. Hon var stel i nacken och mycket hängig så vi blev uppskickade till barnakuten där hon fick glass och saft av ssk. Dock var glassen inte så populär men saften gick hem. Läkaren kom och tog anamnes och gjorde lite undersökningar. Det togs halsprov, urinprov och CRP (snabbsänka). 

Urinprovet var negativt, halsprovet visade positivt för streptokocker och hennes CRP va på 199(!!). Den brukar normalt ligga på typ 0—10 för barn i den åldern. Så det tyder iaf på en infektion, och på grund av det positiva halsprovet så fick det bli halsfluss som diagnos med Kåvepenin som behandling (jippi!). 

Läkaren var först lite tveksam till denna diagnos då hon inte visar några egentliga symtom på halsfluss. Han tittade i halsen tre gånger (stackars Milla som bara klöktes o klöktes) och tyckte KANSKE att hon va lite röd i halsen. 

Så i varje fall ska hon nu ta penicillin tre ggr om dagen i tio dagar och jag hoppas hon blir bra på det. Skulle hon bli sämre eller visa andra symtom skulle vi komma tillbaka direkt med tanke på det CRP hon har.


Nu hoppas jag att morgondagen blir bättre och jag hoppas även det andra (olycks)barnet är bättre i morgon.

Mio trillade ju ute vid sin koja i "dungen" intill huset och landade med knäet på en glasskiva i onsdags. Fick köra in till VC vid 17.30 och man limmade ihop såret. Han har inte klagat så mycket efter det förrän nu i kväll då han haltar och har ont i knäet/såret. Det är lite svullet och knäet känns varmt. Så vi får väl ringa VC i morgon igen om det inte blir bättre. Mio som bara har en njure ska ju inte ta ibuprofenpreparat så att ge honom det som inflammationsdämpande går ju inte... 


Ja, dessa barn... Ska väl ändå vara tacksam att det inte är värre saker. 

Detta blev minsann ett långt inlägg men så får det väl bli ibland. I morgon blir det kanske bara två rader. ;)


Nämen - det va ett tag sen!

Borde man kanske ta upp det här med bloggen igen. Det har funnits många kvällar där jag ligger i sängen och tänker på saker jag vill dela med mig av och saker som jag vill bevara som minne, i textform. 

Ja, kanske man borde väcka liv i denna blogg igen? Ska iallafall ge det ett försök. Lovar inte att det kommer bli något kontinuerligt men någon gång då och då iallafall. Blir troligtvis inte så pretentiöst heller men det är väl mest mig själv jag skriver för. För er som är intresserade av en måttligt tråkig mammas liv som troligtvis mest skriver om familjelivet (och kanske lite svävande tankar och funderingar när jag lägger den sidan till) önskar jag en trevlig läsning! ;)

Ska bli spännande det här! 

RSS 2.0