Utanpå kroppen

Ibland känns det som att nerverna är utanpå kroppen. Speciellt när man gång på gång tjatar, gnäller, skriker och så vidare så att barnen ska lyssna men att de ändå gör precis tvärtemot.

Exempelvis sa jag till Mio i dag att han inte skulle spela fotboll inomhus och absolut inte springa inomhus. Vet inte hur många gånger jag sa till om detta men det hela slutar ändå med att han springer och trillar och slår upp sitt sår på knäet. Blod, svett och tårar - bokstavligen!

Undrar förresten vad grannarna tror om mig som mamma. Kanske även de i Haparanda. Men är det någon som hör skrik från vårt hus, och då menar jag högljudda och faktiskt panikartiga skrik, en sådär tre gånger om dagen, så är det bara jag som försöker få i Milla hennes penicillin. Tror faktiskt att jag kommer ge upp den kampen från och med i morgon... Det spelar ingen roll om jag mutar, håller fast henne, kniper igen hennes mun, ja vad som helst, hon bara spottar, fräser och klöks så fort hon fått in det i munnen. Spelar inte heller någon roll om det är tabletter eller flytande - lika jävligt båda två!! Kan ingen vettig själv fixa fram ett antibiotika som smakar gott?? Eller suppar??? Hade ju underlättat en heeel del för oss föräldrar som kämpar med barnens antibiotikabehandling. 

I morgon hoppas jag på en muntrare dag. Gärna med lite tid över till plugg för mig. Har en hemtenta som ska lämnas in på söndagkväll och den är inte ens påbörjad. Känns sådär ska jag säga...

Men en god natts sömn hade kanske suttit på sin plats. Iallafall några timmar tills barnen kommer in, en efter en, och man får hitta andra ställen att sova på... Ja, oj vad muntert detta inlägg var. Kanske blir humöret bättre till påsk med alla släktingar man ska träffa! 


De är söta när de sover iallafall! ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0