då va det dags...igen
Är minsann alltför dålig på det här med att blogga. Kommer inte säga att jag ska skärpa mig för det gör jag aldrig ändå. ;)
Livet rullar på, nästan för snabbt med alltför mycket att göra (iallafall saker man borde göra). Jobbar 50%, pluggar 75% och har ett riktgit busfrö här hemma som kommer mer och mer in i 2-års trotsen nu känns det som. Man f*n vad spännande livet är! Man vet aldrig vad som väntar nästa dag.
Tänker framförallt på Mio, varje dag händer nya saker. Nya ord och nya påhitt! Det senaste är "trattor" (traktor), för bara drygt 1 vecka sen hette det "tatto" men nu har även "r:en" kommet med. Fantastiskt! Är en såå stolt mamma! Love!
Henke har denna veckan börjat jobba eftermiddag/kväll/natt. Så det är ensamt här hemma om kvällarna, men det funkar. Jag får ju dels lite ensamtid plus extra tid för att plugga (efter att Mio har somnat då). Blir lite stressigt ibland när man slutar 17.30 och ska hem o laga kvällsmat o sen lägga lillkillen runt 19.30. Men det är mysigt också! Att få ha tid bara jag o Mio. Läser en bok för honom varje kväll i sängen vid läggdags o jag njuter - så myspys! <3
Har hänt ganska mycket under september månad. Jag har varit på assistent-kurs i Sollentuna under 2 dagar, sen på dv-konferens under 2 dagar (även detta i Sollentuna). Vi har varit i Lund med Mio och röntgat, gjort Ulj. samt tagit prover. nu väntar vi bara på att läkaren ska ringa och berätta hur han ligger i sina värden. Blir det op eller inte....?
Med guud vad duktig han är när vi är där på sjukhuset. Han behövde inget lugnande utan satt där lugnt o fint när dem satte kanyl. Sen efter 3timmar med det räliga radioaktiva ämnet i sig fick han ligga blixtstilla i en "vakuum-sackosäck" under 10 minuter. Han sa inte ett ljud. Även ulj. gick super! Det är min (eller såklart vår) prins Mio det!
Nu ska jag iallafall göra vad jag kan för att skriva snart igen, för er som är intresserade av vårt vardagliga liv. ;)
Kram på Er! //
Mio o pappa på Barn och ungdomssjukhuset i Lund. Han fick har stort bandage runt sin hand där hans kanyl satt.
Jag o Mio satt och ritade utanför ultraljudsrummet.
Mio i sin "vakuum-sackosäck" under röntgen.
Sköterskan lekte med Mio under tiden.
Lilla Mio i den jättestora maskinen. Han fick även titta på "Rorri" under tiden. :)
Är så stolt över min älskling!
