Är det bara jag...?
Nu ska jag ta och "beklaga" mig lite så för er som inte orkar med sånt behöver ju inte läsa detta inlägg.
Men såhär är det, de senaste åren har jag känt mig som en gammal kärring. Varje morgon är jag stel i hela kroppen, vaknar av att jag har ont i ländryggen och efter att ha suttit stilla en stund, oavsett om jag sitter skräddare lr med fötterna på soffbordet så har jag alltid ont när jag reser mig, framför allt i benen... Det konstaterades hösten 2011 att jag hade diskbråck i ländryggen på 3 olika ställen med olika nivåer av utbuktande diskar. Blev sjukskriven för 1 år sedan pga jävliga smärtor i bröstryggen och va det fram till förlossningen i Juni. Man går till läkaren med sina besvär och då börjar han utreda min mage, som efter prover visar sig lida av IBS (som om jag inte visste det innan)... Gällande ryggen blir jag skickad till sjukgymnast för femtiofjärde gången och dem ger ju bara en massa simpla övningar som inte hjälper och säger att det blir bättre när min dotter blir större och jag slipper alla lyft. Men vad fan! Såhär har jag haft det de senaste åren, från och till! Ska man behöva ha det såhär när man är 26 år gammal, att känna sig som en gammal kärring varje gång man reser sig? Att knappt kunna sitta på golvet utan att få ont. Och är det normalt med växtvärk i denna åldern? (För det har jag också titt som tätt, ben som armar).
Läkaren skulle förresten skicka mig på ulj också för att se så det inte är nya stenar i njuren men det borde inte ge sådana smärtor, och det hoppas jag innerligt inte att jag har för då blir jag arg..! Så det är visserligen bra om vi kollar njuren fallifall....
Jaja, nu har jag beklagat mig lite. Behövs ibland. Vet att det finns värre saker(!) och jag menar absolut inte att någon ska tycka synd om mig! Men ibland är det skönt att skriva av sig lite, och bloggen blir ju lite som ens dagbok. En monolog med sig själv... ;)
Så nu har jag gjort det och det va det! Nu ska jag städa undan här innan mannen kommer hem. See ya'!
